För alla stadsbor som aldrig kommer ut på landet är det något helt fantastiskt att få se kossorna släppas ut på sommarbete, glädjen liksom smittar av sig och leendet på läpparna stannade kvar hela dagen. I lördags fick vi sällskap av min bror Jonas, min svägerska Sarah och deras söta lilla tjej (min guddotter) Annie och så mormor och morfar förstås till Arontorp på Öland. Där bjöd familjen Engman och Arla på betessläpp. Vi briljerade med våra kokunskaper i tipspromenaden, blev bjudna på kanelbullar och mjölk, klappade lamm och kossor. Sen bänkade vi oss på första parkett för att se kossorna släppas på sommarbete. De skuttade och stångades (eller bråkades som Noel sa) och tittade nyfiket på alla människor som hängde i klasar runt elstängslet (och ja elen var på, det testade Sarah...). Det var en fröjd att se men det som värmde en mors hjärta mest var att se Leon som axlade rollen som äldst i barnaskaran och tog Annies hand och vallade runt henne och hjälpte henne att klappa på kossorna. D Härligt! Dagen bjöd på solsken i mängder så efteråt åkte vi hem till Jonas och Sarah i Smedby och grillade och barnen gjorde sitt obligatoriska bad i jacuzzin (lika roligt varje gång). Tyvärr blev Noel lite hängig så han sov hela eftermiddagen men vi andra hade det gott på den stora altanen.
Det är något speciellt när allt blommar och solen skiner, själen tinar upp och allt känns så lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar